Jag hittade precis en massa bilder från en helt underbar resa som vi gjorde för ca fyra år sen. Jag, mina fem bästisar och våra killar hyrde ett fantastiskt hus i Frankrike i slutet av maj och hade det så himla skönt.

Har nästan glömt bort att Luca var så där liten och gullig! Då kändes det som att jag alltid skulle ha en bebis och kunde inte föreställa mig hur det skulle vara när hon blev större och det blev lite lättare. Inte för att det är jobbigt att ha en bebis men man är så inne i att bara klara av allt och försöka lära sig hur man ska hantera allt att man liksom inte förstår att det kommer förändras, förstår ni hur jag menar? Hon kunde knappt gå minns jag och satt mest nöjd i sanden. Och nu är hon nästan fem år och jag minns knappt hur det var när hon var liten. Konstigt det där hur man anpassar sig och glömmer så fort…